L.T. Fisk

Bengt Eriksson recenserar "Den springande punkten" i Ystad Allehanda - ni hittar texten här: http://erikssonskultursidor.wordpress.com/2010/06/03/i-cd-spelaren-l-t-fisk/

Skribent: Johan Andersson

Datum: 2010-06-03

Då och då (Malmö) Malmö Musikaffär (Malmö) Musik&Konst (Malmö) Folk&Rock (Malmö) och Malmö Konsthall (Malmö) och på www.pequod.se (Cyberrymden)

Skribent: Valle

Datum: 2010-05-25

"– En pdf-fil är inte samma sak som en bok. En pdf-fil är ett innehåll. En bok är en bok, ett föremål där själva innehållet egentligen bara är en del av en större upplevelse.
Det är en man som heter Santiago de la Mora som säger det, i min Sydsvenskankollega Andreas Ekströms utmärkta bok ”Google-koden”.

Till saken hör att denne Santiago de la Mora inte är någon teknikfientlig bakåtsträvare. Tvärtom, han jobbar på Google och är en av nyckelpersonerna i det gigantiska internetföretagets bokprojekt där målet är att all världens litteratur ska finnas tillgänglig digitalt. Och ändå anser han alltså, mitt i en tidsålder av allt mer sofistikerade läsplattor, att den fysiska boken erbjuder något som dess digitala motsvarighet inte kan.

Gäller då samma sak för skivor? Nja, inte riktigt. Det är klart att bilder, låttexter och annan information i skivomslaget kan förstärka upplevelsen, men om man till exempel sitter på tåget och lyssnar på musik i sin iPod spelar det knappast någon roll om ”ursprungskällan” var en cd-skiva eller mp3-filer nerladdade från nätet; vi tar helt enkelt inte med oss fysiska cd-skivor längre på samma sätt som vi fortfarande tar med oss böcker.

Men det är här som The Ark, återigen, kommer in i bilden med sin kombination av skiva och tidningsmagasin. LT Fisk, eller Johan Andersson som han egentligen heter, är en annan Malmöartist som ser till att cd-skivan verkligen blir ett föremål där innehållet bara är en del av en större upplevelse. Hans nya album ”Den springande punkten” ges ut av bokförlaget Pequod Press och omslaget är en vacker korsning av fotoalbum och diktsamling, väl värd att ta med sig på vilken resa som helst."

Ni kan läsa här på Anders Jaderups blogg: http://msbmusikbloggen.wordpress.com/2010/05/14/google-koden-for-musik/

Skribent: Anders Jaderup

Publicerad i: ur Anders Jaderups musikblogg på Malmö Stadsbibliotek

Datum: 2010-05-22

Först saknade jag den nylonsträngande gitarren från tidigare album. Men efter något spår hade jag vant mig. Nu ackompanjerar L. T. Fisk istället sin sång med en ackordcittra som skapar en kristallvassprött klirrande atmosfär. Vilket fungerar ännu bättre till hans profant mässande röst.

Märkligt att han kan få dessa ojämna texter att bli melodiska sånger trots att det knappast är sångtexter. Och när kompet byter till piano så växer samma - men ändå en annan - men en snarliknande - stämning upp runt sången och texten.

Inspelat i olika nutida inspelningsstudios, som en sommarstuga i Ystad Sandskog och en lägenhet på Ronnebygatan i Malmö. Förut har jag jämfört L T Fisk med Philemon Arthur, Springsteens sång till aukustisk gitarr och den sena, avskalade Cash.

Men det är att förringa honom. Den malmöitiske sångpoeten L. T. Fisk är unik!

Vad texterna handlar om? Vet inte, har ingen riktigt aning, men de nålar sig fast i hjärtat.

Skribent: Bengt Eriksson

Publicerad i: Ystad Allehanda

Datum: 2010-05-18

Att \"Den springande punkten\" ges ut av malmöitiska bokförlaget Pequod känns bara logiskt. Inte bara för att texthäftet har formen av en diktsamling, på skivan har LT Fisk-mannen Johan Andersson lika nära till en poet likt Arne Johnsson som till valfri traditionell singer/songwriter.

Det handlar om dagbokssånger, med dateringar istället för titlar. Musiken är långsam och avskalad, ofta centrerad kring en ackordcittra som låter som ett skört och osentimentalt svar på countrymusikens gråtande steelgitarr.

Anderssons breda skånska förstärker bilden av honom som en intellektuell och sårbar kuf och han genomför sina ensamhetsbetraktelser med full koncentration, lågintensivt och besvärjande.

Skribent: Anders Jaderup,

Publicerad i: Sydsvenska Dagbladet

Datum: 2010-05-18

Den 18 maj med start klockan 19.00 är det releasefest för L. T. Fisks nya album \"Den springande punkten, den springande punkten, jag tänker på den, oändligen, den springande punkten\" på Victoriateatern i Malmö.

Inträdet blir mellan 150-160 kronor och då får man ett mycket fint album att sätta på teven eller i bokhyllan plus en fragmentarisk föreläsning och konsert. Själva albumet kan även lyssnas på när man så vill och väljer.

Det kommer absolut att bli en vacker kväll. En långsam och vacker kväll i maj. Och den kommer aldrig igen.

Det är picnic-sittning så ta med dig sånt du vill äta och dricka vid tillfället.

Kom till Victoriateatern och ta med dig dina vänner!

Datum: 2010-05-05

Det var en väldigt fin kväll med ett något trevande upplägg från L. T. Fisk - något han påpekade man får stå ut med på gratiskonserter. Douglas Holmqvist (Testbild! och Kopia etc.) bistod honom däremot mycket bra. med ljud, piano och gitarrspel.

Thomas Denver Jonsson levererade dock en djupt dynamisk konsert med ett exakt anslag. Mycket mycket fint. Vilken stor röst.

Nu vill jag bara att ni för ordet vidare och bestämmer er för att dra dit massor av folk till L. T. Fisks releasefest på Victoriateatern den 18 maj. Det blir en längre konsert, med mer mellansnack - så ta med proviant!

Skribent: Johan Andersson

Datum: 2010-04-26

På söndag, den 25 april, spelar L. T. Fisk ur sin sångkatalog på Rummet i Malmö, som ligger på S:T Gertrudsgatan i Malmö över Teater Weimar. Thomas Denver Jonsson spelar också vid samma tillfälle. Vi hoppas på stor uppslutning! Kom nu för fan.

Skribent: Johan Andersson

Datum: 2010-04-25

Ännu en gång spelas L. T. Fisk på det emminent flödande programmet Eldorado med den oefterhärmlige Kjell Alinge. Han beskrivs också på www.sverigesradio.se under Eldorados sidor: Såhär: \\\\\\\"En stark storm av feta vindar smeker Smygehuk och ännu fläskigare kastbyar kittlar Åreskutan.

Här mitt i det varma och tropiska Eldorado hör vi på den skånske trubaduren L. T. Fisk. Han har Sveriges allra mest mjuka och böjliga skåne-dialekter. Han låter som en bit av Österlen med gräset bubblande medan vinden kommer in från söder.

Du har hört honom här förut. Vi samlar på alla trubadurer och människor som leker och gör stora ingrepp i det svenska språkets guldgruva. Den skånska myllan har alltid odlat fram en armé av skrivare från Piraten och vidare mot Jesper Svenbro och den här fisken som kallar sig L.T i förnamn.
Laser Tarzan?
Ingen vet.

Men han kommer att höras i Eldorado som en av många i den stora skaran av eklektiker likt Ken Nordine, Laurie Anderson, Brian Eno, David Toop, Bob Dylan, Kate Bush och den där isländska tjejen som filmade med dansken som gjorde alla brötiga filmerna med Järegård och resten och har förklarats som totalgeni.
Mr. Fisk hör nog inte hemma i den gruppen.

Jag tror att han är betydligt mera släkt med själva bokskogen, havet, de fridlysta hjortarna, åsarna i norra Skåne och det vida himlavalvet när man står och tittar ut mot alla gröna vågor som bryts och blir till lödder nedanför Kullens Fyr.\\\\\\\"

Detta tackar vi alldeles särskilt för! Tack!

Skribent: Johan

Datum: 2010-04-25

Följer ni länken www.byrfors.com hittar ni en video som Nils Byrfors har gjort. Ni kan läsa mer på hans sida.

Skribent: Johan

Datum: 2010-03-06

Välkomna till STANZA på Inkonst i Malmö torsdagen den 18 februari. Då spelar L. T. Fisk. Dessutom läser Susanna Alakoski, Annelie Jordahl och Mary Andersson.

Skribent: L. T. Fisk

Datum: 2010-02-16

Nu är den här. Det trodde ni aldrig. Inte jag heller.

Nu ska bara själva booklet:en färdigställas. Därefter är saken biff.

Återkommer i ärendet.

Skribent: L. T. Fisk

Datum: 2010-02-03

Kolla in några nya sånger från kommande albumet Den springande punkten på www.myspace.com/ltfisk

Skribent: Johan Andersson

Datum: 2009-10-12

L. T. Fisk på bokmässan den 26 september i Rum för Poesi.

Datum: 2009-09-09

Så här skriver Alinge, Kjell Alinge, bland mycket annat fint, på sin Smogg på P2:s sida, sr.se
"Jo- en är viktig. L.T.Fisk.
Från Skåne.
Bäste berättaren i sin genre. Han heter något annat.

Men ett Alias måste respekteras.
Något stort skivbolag kommer att snappa upp L.T.Fisk.
Jag vet.
Det är mitt jobb att förstå sånt här."

Jag har hört att han aldrig har fel. Jag tror jag faktiskt innerst inne att jag hoppas på det. Jag har alltid hoppats att Kjell Alinge aldrig har fel. I alla fall kommer L. T. Fisk, enligt mejlsägen och enligt smoggsägen, att spelas i torsdagens utgåva av det legendariska och ständigt prunkande programmet Eldorado. Det kan i alla fall inte vara fel, tycker jag. Nä.

Skribent: L.T. Fisk

Datum: 2007-04-01

Nu finns L. T. Fisk på myspace. http://www.myspace.com/ltfisk

Skribent: L.T. Fisk

Datum: 2007-02-21

L. T. Fisk är med på Kjell Alinges - Eldorado, ni vet - blogg "Smogg" igen. Denna gång har han "snott" - väldigt smickrande - en liten text från L. T. Fisks blogg: kvastfening.blogspot.com. Gå in och läs här: http://www.sr.se/cgi-bin/p2/program/index.asp?ProgramID=2196. Skrolla ner till rubriken Tre matskedar blogg. Och lyssna gärna på förra programmet där L. T. Fisk också var med. Den 17 augusti. Idag är han också med. 24 augusti. Han ska dricka vin och lyssna. L. T. Fisk alltså.

Skribent: L.T. Fisk

Datum: 2006-08-22

Välkomna till STANZA på Inkonst i Malmö torsdagen den 18 februari. Då spelar L. T. Fisk. Dessutom läser Susanna Alakoski, Annelie Jordahl och Mary Andersson.

Skribent: L. T. Fisk

Den 18 maj med start klockan 19.00 är det releasefest för L. T. Fisks nya album "Den springande punkten, den springande punkten, jag tänker på den, oändligen, den springande punkten" på Victoriateatern i Malmö.

Inträdet blir mellan 150-160 kronor och då får man ett mycket fint album att sätta på teven eller i bokhyllan. Man kan också lyssna på det när man vill och väljer. Det kommer absolut att bli en vacker kväll. En långsam och vacker kväll i maj.

Det är picnic-sittning sånt du vill äta och dricka vid tillfället.

Kom och ta med dig dina vänner!

Att "Den springande punkten" ges ut av malmöitiska bokförlaget Pequod känns bara logiskt. Inte bara för att texthäftet har formen av en diktsamling, på skivan har LT Fisk-mannen Johan Andersson lika nära till en poet likt Arne Johnsson som till valfri traditionell singer/songwriter.

Det handlar om dagbokssånger, med dateringar istället för titlar. Musiken är långsam och avskalad, ofta centrerad kring en ackordcittra som låter som ett skört och osentimentalt svar på countrymusikens gråtande steelgitarr.

Anderssons breda skånska förstärker bilden av honom som en intellektuell och sårbar kuf och han genomför sina ensamhetsbetraktelser med full koncentration, lågintensivt och besvärjande.

Skribent: Anders Jaderup,

Publicerad i: Sydsvenska Dagbladet

Då och då (Malmö) Malmö Musikaffär (Malmö) Musik&Konst (Malmö) Folk&Rock (Malmö) och Malmö Konsthall (Malmö) och på www.pequod.se (Cyberrymden)

Skriver sånger. Framför dem inför publik, alternativt spegeln på arbetsrummet. Lågmält. Fick chansen 2002 att nå den stora publiken på Hultsfredsfestivalen, efter ett självutgivet album vid namn …bygger en artist. Försvann därmed under radarn, men slutade aldrig riktigt. Gav ut Som ljus genom galler. Sånger 1999-2003 på Veni Produktion 2004. Klang och jubel. Fina recensioner. Ånyo en mindre bra period. Samlade ihop några nya sånger. Arbetsnamn: Samlade Självmord. Kreverade dock för marknadskrafterna och namngav det: Man måste veta när man ska sluta. Albumet kom ut på etiketten Veni Produktion i april 2006. För ständigt nervösa anteckningar. Alkohol är inget problem. Har aldrig skrivit i terapeutiskt syfte. Samlar på recensioner.

Har börjat tro dem.

Fotografen Thomas H. Johnsson som tog omslagsbilden till Den springande punkten hittar ni på den här länken: http://thomasnordbor1.blogspot.com/2010/05/lt-fisk.html där skriver han även om själva skivan och det tyckte jag var trevligt av honom. Passar då på att tacka honom här i detta forum. Tack Thomas.

Datum: 2010-05-05

L T Fisk
Man måste veta när
man ska sluta
Veni
L T Fisk är en egensinnig singer-songwriter som skriver bra låtar. Att sjunga på skånska känns ovanligt för genren, dock som ett naturligt uttal på texten till den musik vi hör här. Även om uttrycket är ett lite annorlunda för den svenska delen av genren (vi är ju så bra på att låta amerikanska) så håller det hela vägen. Eller kanske är det just därför? Om ni hör första låten där det sjungs: "Jag har ingenting att säga; jag vill ändå få någonting sagt", så tro det inte. Här sägs mycket, och det sägs bra.

Skribent: Trots Allt

Publicerad i: 2006

Fredagskrönika 14 juli 2006

Dom borde veta det. Alla fortsättarna. Världen fylls av dom. Deras idé är att hålla igång så att allt drunknar i allt.

Tidpunkterna blir ett getingbo. Just nu. Den rakaste vägen mellan två tidpunkter är ett telefonsamtal.
Jag ringde upp L.T.Fisk. Enligt nätfunna fakta heter han Johan Andersson. Bor i Arlöv i Skåne.

Sedan en tid finns den jultomteröda skivan som heter som rubrikraden ovan:
”Man måste veta när man ska sluta” (Veni 2)
Ursvensk som i Röda Stugor Tåga Vi Förbi. En skånsk fjärilssångare som släppt taget. På vandring mellan 30 och 40 år. Hans skånska sång låter universell. Det har ALDRIG skånska gjort förut.
Det kunde vara blues.
Det är något annat. Insikten om att allt försvinner och förgås blandas med täta stim av detaljer av denna oersättliga värld.Sången är som rök från en brand du minns lite vagt. En eldsvåda. En skogsbrand. Texterna är nakna. Strippade. All dekor försvann.
För att skriva så här måste man lära sig att se.

L.T Fisk ser världen.
Mordiskt mild musik uppstår. Alla ortsnamn och bilmärken är bestämda hållpunkter.
Ingen romantik eller nostalgi.
Så nyktert och flygsvävarfritt har jag inte hört vår värld besjungas nån gång.
Dessutom på skånska. Som skingras i amorfa röstmolekyler. Det låter lätt. Jag menar bokstavligt lätt. Som om tyngdlagen punkterats. Det är förstås poesi.
Korallrevsrikt förgrenad.
Flera ledtrådar kan du hitta i listan på tjugo viktiga textåljudhändelser som L.T. Fisk skickade mig alldeles nyss:
20 grejer jag gillar

1. The Habit of Being - Flannery O?Connor: Farrar, Straus and Giroux

Brev på brev, femhundranittiosex sidor brev, ett efter annat, och alltid med humor, sarkasm, fåfänga och så får man uppfödningsteknik för påfåglar och fasaner på köpet.

2. Cassavetes on Cassavetes - Ray Carney: Faber and Faber
En outtömlig källa av upptåg, knäppa idéer, mod, och idiotier, uppdelat i kapitel film efter film. Går att läsas om och om igen. Man glömmer med fördel. Och credot: ”I figure most people are like me - they don?t know what they like until they see it.”

3. Skillnadens konst: sex kapitel om moderna fragment - Anders Olsson, Albert Bonnier Förlag
Den här jag bara börjat på. Det får bli till semestern. Den verkar väldigt bra. Välskriven. Och intressant. Med lustiga små sidoanteckningar. Han resonerar tydligen enligt baksidestexten
också om den obegriplighetsdebatt som åtföljt en rad av bokens författarskap. Får se om man fattar.

4. Fruktan och Bävan - Sören Kirkegaard: Nimrod
Läs. Den är helt sjukt bra. Mycket mer kan jag inte säga. Jag ska läsa den igen i sommar, har jag bestämt, och då får jag återkomma. Ett ungdomsverk: I förordet skriver han bland annat: ”Han skriver, eftersom det är en lyx för honom som vinner i behag och evidens ju färre det är
som köper och läser det han skriver.” Underbart.

5. Molloy - Samuel Beckett: AWE Gebers
Jag har försökt och försökt. Det har inte gått. Nej, nej, inte fungerat. Jag läste ”I väntan på Godot” för ungefär 113 år sedan och den fungerade
då. Men inte prosan. Nä. Förrän jag var på Astrid Lindgren Värld i Vimmerby. Då tog den tag, Molloy. Och nu måste jag läsa Murphy och Malone dies och The Unnameable. Också så klart Krapp?s last tape.

6. Skåneradio - Ida Börjel: [oei editör]
Mhmh. Läs den här och så får ni se vad ni tycker. Man är inte säker. Det är en bra känsla. Ibland är det som när David Letterman läser upp Oprah
Winfrey-utskrifter från hennes shower. Ibland är det allvarligt utan pekfingrar.

7. Suttree - Cormac McCarthy: Picador
Tja. En av de bästa romaner jag läst, I believe. Stor, svulstig, svettig och äcklig och en husbåt och en man som inte vet längre vad han borde göra, men som försöker och en annan liten smal kille som gör ett litet hål i en melon på en melonfarm och utnyttjar melonen. Bättre än de där med hästarna som han också skrivit - vill jag
hävda, bestämt.

8. Why I Am So Wise - Friedrich Nietsche: Penguin Books
Varför inte? En ny serie på Penguin Books, Great Ideas, väldigt fint satt, små, tunna böcker av olika tänkare: Från Seneca och Augustinus till
Schopenhauer och Freud. Sådana som kan läsa på en
två kafferaster mellan solen och skuggan och skål
och vägg.

9. Enskilda nöjen - Harry Mathews: Pequod Press
En bok jag fick för att jag hade spelat så bra. Vet inte vad det betydde? Den är: små stycken om onani på olika platser i olika situationer i världen. En fin bok. Utgiven på Pequod Press.

10. Översten får inga brev - Gabriel Garcia Marquez: Bokförlaget Tranan
Läste precis ut den, om den. Det är en liten parabel om överlevnad. Bubblar av alla möjliga saker samtidigt, men framförallt av en obändig vilja att behålla en tupp, för att den kan ge
pengar när det är dags att tuppfäktas. Fint förord av Alejandro Leiva Wenger.

11. Fool for you - The impressions: The Curtom Story: Charly
Låt. Fantastisk låt. Fantastisk introduktion. Och Curtis Mayfield i sitt esse.

12. In Germany before the War - Randy Newman: The Randy Newman Songbook Vol. 1
En av de bästa sångerna jag vet. När Randy släpper lite av sin ironiska övertydliga ådra och följer den här mannen med glasögonen och frasen:
”I?m looking at the river but I?m thinking of the sea.” Fruktansvärd.

13. Everlasting Love - Daniel Johnston: Why me?
Live Volksbuhne Am Rosa-Luxemburg-Platz Berlin 6/6/99
En forserad och oerhört vacker kärlekssång. Går inte att beskriva. Jag har försökt tidigare. Hans ljusa röst och bankandet på en flygel.

14. Devil?s pie - D?Angelo: Voodoo
Klick, klack. Klick, klack. Det surrar något, surrar och fläkten och det är svett och klick, klack. ”Main ingredients 2 this dish goes like this here?s the list materialistic, greed and lust, jealousy, envious, bread and dough, cheddar
cheese, flas and stash, cash and cream. ” Kom tillbaka.

15. Dark was the night - cold was the ground
Världens bästa sång genom tiderna - med hummandet och en gitarr som huvudingredienser. Voodoo här
också. Fördrivning. Besvärjandet. Kyckling här också. Kyckling, fräsande kyckling.

16. The Black Saint And The Sinner Lady - Charles Mingus
Hela skivan. Ett mästerverk. Kan inte sluta lyssna på den. Slutar aldrig lyssna på den. En helhet som inte går att vara utan. Rakt igenomlyssnande. Inte förlång. Inte för kort.

17. Goodnight Nobody - Julie Doiron
2004 års bästa skiva. Fantastisk sångskrivare och den här skivan är rakt igenom bra. Ljudet från bussen utanför. Man kan inte somna, hon viskar till dig direkt. Ord i förbifarten som tar tag i nacken.

18. Discover America -Van Dyke Parks
Jag är ledsen. Jag kan inte säga så mycket mer än att det är bara att kapitulera. Och att ingenting
är ingenting jämfört med det här. Jag ångrar mig i morgon. Men idag.

19. King of Sorrow - SADE: Lovers rock
En mycket bra platta, fortfarande. En svalhet som inte är kall. Som är svalkande. I våra tropiska nätter, med värmen i ljumskarna.

20. And Piano - Nina Simone
En oumbärlig platta för mig. Om jag vore dramatiskt lagd skulle jag säga att jag inte kan leva ut den. Det kan jag. Nina slutar aldrig spela piano bakom sin mullrande, viskande röst.

Där slutar hans lista! MEN MEN.

Massor av annan information finns här:

http://www.ltfisk.se/

En rymlig blog som L.T.Fisk skriver finns här:

http://kvastfening.blogspot.com/

Läs den!

Bor du i Malmötrakten bör du kunna hitta skivan i en vettig butik för skivor.

Annars kan du skicka mail till: info@ltfisk.se

Efter att ha hört skivan minns jag svidande heta dar vid Finjasjön utanför Hässleholm.Jag skulle ta simborgarmärke men slutade inte simma förrän det blev mörkt.

Tydligen tog jag mig därifrån. På hemväg in mot Hässleholm mindes jag en grotesk story som Jan Persson berättat. Om en lastbil som kört över en människa. Och chauffören stod nonchalant lutad mot motorhuven och rökte. Såna berättelser är ofta osanna. Men dom har format mig. Livets noveller. Dom suger musten ur mig. Dom fyller mina mardrömmar med musik som brusar bokskogslikt.
Det klapprar av krocketklot också.
Farbror Hans, en praktdrummel sköt alltid bort mitt klot långt in i skogen. Han skrattade och slipsknuten guppade på honom. Det var inte
bokskog han sände mitt klot ut i. Bara risiga tallar.

Den djäveln hör jag svagt mumla och fnissa i L.T.Fisks musik. Kloten hör jag inte alls.

KJELL ALINGE - HÄSSLEHOLMSHEDONIST.

Skribent: Kjell Alinge

Publicerad i: www.sr.se/p2 Eldorado

Datum: 2006-07-14

Man måste veta när man ska sluta
(Veni Produktion)

Misantropiskt och introvert.

Svåråtkomligt; inga dörrar att öppna. Som en text som inte ger till räcklig information för att man.

Jag är hemma hos en god vän när jag lyssnar första gången och hon är skeptisk från första sekund, men bestämmer sig för att ge det en chans. Men efter tre fyra låtar går det inte längre. »Det här är faktiskt bara dåligt och tråkigt«. Jag skulle nog vilja säga annorlunda, men det är svårt, för att inte säga omöjligt.

Knapphändigt, kargt, repetitivt.
En ensam akustisk gitarr, ibland en kör eller ett annat instrument. Tassande. Utdragna ljud som bildar ord som bildar meningar. En sorts skånska som på samma gång känns uttänkt och genuin. Utan texthäftet i hand är det få passager man lyckas dechiffrera. En besynnerlig lyrik med traditionell låtskrivarprosa och märkvärdiga ord om vartannat. För första gången hör jag »potatisplasten«, »typisk kausalitet« och »Opel Ascona« i svensk poppoesi.

Ekon av: Will Oldham, två generationer Buckley-knarkare, Tom Waits, Nicolai Dunger, Lou Barlow i någon av alla hans psykotiska alias, en massa andra singer/songwriters jag lyssnat på genom de jobbiga åren.

Ena stunden blir jag bara förbannad av allt det konstruerat krångliga. Kanske vill han provocera mig? Andra stunden tycker jag att bitar faller på plats och livet är ju invecklat fragmentariskt så varför inte också konsten?

Jag letar alltid efter bakomliggande orsaker. Skäl till varför artisten har gjort si eller så. Jag drar sedan ofta snarstuckna slutsatser av de konstnärliga valen. Till exempel har jag svårt att förstå varför vi fortfarande har föreställande måleri när det finns jättefina kameror i närmsta butik. Så det är alltså naturligt att jag undrar vad man ska ha L.T. Fisk till. Och lika naturligt att jag inte riktigt hittar något svar på samma fråga.

Fast kanske… a) att man mår dåligt och vill ha bevis för att man inte är ensam om detta, b) att man mår dåligt och vill vaggas sakta, sakta i sin självömkande fosterställning, c) att man mår bra och vill kunna säkerställa detta genom att deducera att andra mår betydligt sämre, d) att L.T. Fisk själv mår dåligt och vill att alla ska veta och slutligen e) att L.T. Fisk själv mår dåligt men använder musicerandet som terapi och mår betydligt bättre efteråt.

Ett f) skulle man också kunna tänka sig, i det att L.T. Fisk själv mår bra och bara använder detta underliga alias som en roll att spela, fri som vinden på kargaste slätten. Jag tvivlar.

Ofta kommer jag att tänka på Beavis & Buttheads återkommande kommentarer så fort det dök upp en Morrissey-video i deras program: »Stop whinin'! Stop whinin'!«.

Jag får dessutom konstiga vibrationer av bilderna som frammanas på Man måste veta när man ska sluta. Blir störd. Jag försöker sätta en etikett men misslyckas gång på gång. Till sist nöjer jag mig med att det här är någon form av vanartad nihilistisk ikonoklasm.

»I'm a real pessimist! I'm not ashamed to admit it either! I'm proud of it! I was a little discouraged there for a while. But not any more… Right now I'm very optimistic about my pessimism!«. (Lucy till Charlie Brown, dagserie från 1957)

Möjligtvis att jag kan spela den här skivan sent på natten, på relativt låg volym. Och att den då framstår som tydligare, bättre, mer i fas med den verklighet och/eller fantasi den säger sig spegla.

Jag tror inte att jag ska dra fram olika låtar och betygsätta och ranka högst och lägst. Det här håller inte måttet i mitt universum. I andras kanske. Men inte i mitt. Mitt vemod kräver starkare besjungare. Kyrklund, Kozelek, Haggard, Murakami, Johansson. Inga tårar faller genom L.T. Fisks försorg.

För er som inte kan få nog av detta svåra, komplexa så finns det ett par album släppta innan det här samt liknande irrfärder på nätet under adressen: kvastfening.blogspot.com

/Tony Ernst

Skribent: Tony Ernst

Publicerad i: Rootsy.nu

Datum: 2006-07-07

Johan Andersson är onekligen en man som sticker ut i det svenska musiklivet. Inte nog för det konstiga, och i ärlighetens namn ganska dåliga och missvisande, artistnamnet L.T. Fisk.

Han har också ett sound som har få, om några, svenska motsvarigheter. Beväpnad med en nylonsträngad gitarr och en uttrycksfull skånsk stämma gör han musik som på samma gång gör mig vemodig och upprymd. Tänk om det var L.T. Fisk som dök upp när folk pratade om skånska vissångare istället för Wiehe och Afzelius. Istället för politiska pamfl etter och hyllningar till kvinnans mysterium sjungna genom näsan kunde vi då diskutera Anderssons hjärtskärande sång och intelligenta berättelser.

Jag brukar vanligtvis rygga inför termen ”poetiska texter” men den här skivan innehåller några av de bästa små poetiska betraktelser jag hört på svenska.

I Saxådeltat beskriver Andersson hur vattnet ”blänker som ett tappat bestick”, i titellåten hur ”huden lossnar som en blöt etikett”. I Kävlinge-Döjsebro skildrar han en man som ”brukade klä sig i randigt för
att inte se fet ut” och ”hade det varit en film hade jag klippt om slutet”. José Cuervo är en vacker skildring av en kärlek som förlorats.

Den extremt avskalade ljudbilden smyckas ömt med små inslag av cello, vibrafon, orgel och kör.

Det här låter betydligt mer amerikanskt än svenskt. Det framlufsande tempot och hudnära anslaget påminner om Bill Callahans bästa stunder med Smog.

Skivan avslutas med raderna ”Det var större i mitt huvud men på papper blev det ingenting/Du kommer aldrig att glömma mig”. Nä, jag lär i alla fall inte glömma den här skivan i första taget.

Skribent: Isac Nordgren

Publicerad i: Groove

L.T. Fisk är sannerligen en udda figur inom det svenska musiklivet. Han har samma förankring i myllan och samma förmåga att sätta ljuset på till synes obetydliga detaljer som skånska kolleger som Torsson eller Philemon Arthur. Men där upphör alla likheter. L.T. Fisk är eftertänksam och varje ord är noggrant värderat. Han upprepar rader, betonar dem annorlunda och ger dem därmed ett annat värde. Och musiken smyger sig fram, stillsamt och värdigt. Allt är sparsamt arrangerat och matchar texterna perfekt. Egensinnigt och märkligt fängslande!

Skribent: Håkan Olsson

Publicerad i: Rootsy.nu

Vissa röster är omöjliga att komma undan. Malmöbon Johan Andersson, alias LT Fisk, inleder sin nya skiva med orden ”Jag vill berätta min historia” och mer behövs inte för att man ska sitta på helspänn och invänta fortsättningen.

Jämfört med sin än mer spartanska föregångare liknar nya skivan en storbudgetproduktion. Under producenten Mattias Larssons ledning smyckar flera lokala musiker inger/songwriterstyckena med orgel, cello och körer. Låtarna i sig verkar fortfarande skrivna i en ödslig stuga på Söderslätt utan vare sig elektricitet eller rinnande vatten.

Tänkta titeln ”Samlade Självmord” hade möjligen verkat effektsökande men skulle samtidigt sagt precis vad det handlar om. Vardagsrealistiska iakttagelser av död, ensamhet och oändligt stillsam desperation förvandlas till besvärjelser genom det rakt igenom drabbande sättet de sjungs på.

Skribent: Anders Jaderup

Publicerad i: Sydsvenska Dagbladet

Datum: 2006-04-05

Om jag säger att L.T. Fisk är en av de mest egensinniga svenska låtskrivarna just nu är det säkert inte många som tror mig. Som ljus genom galler skulle lika gärna kunnat vara en diktsamling. För L.T. Fisk är en skånsk poet i ordets allra bästa bemärkelse.

"Det skulle bli en toppenkväll för Christina Fagundez. En revansch planerad in i minsta detalj. Hon unnade sig en kycklingkebab på Falaffelkungen. Mixad vitlöt/stark. Det lös blekt från Mahmoods husvagn. Hon frågade om det inte var kallt. Men han hörde nog aldrig frågan, för han räckte henne ett paket JOZO salt."

Det här är en skiva som jag kommer att få många fina stunder ihop med.

Skribent: Erik Wärlegård

Publicerad i: Trots allt

En del album vore det rent utav kriminellt att inte skriva om. Om man, som jag nu har, en chans att tipsa andra om alldeles underbar musik och på så vis kanske berika en annan människas liv och dessutom göra en fantastisk artist en tjänst så ska man ta den. Jag ber om ursäkt för att det har dröjt så här lång tid bara L.T Fisk.

Jag vet inte mycket om L.T Fisk eller J. Andersson som han egentligen heter.ingen hemsida och det är väldigt svårt att hitta någon som helst information. Jag vet att han kommer från Skåne, det hörs på dialekten, att han vistas i Malmö på grund av texterna där han nämner såväl Scandic hotell vid Triangeln och Falafelkungen och att skivan är inspelad på en gård kanske 500 meter ifrån mig. Mitt ute i ingenting på den skånska landsbygden.

"Som ljus genom galler" är ingen munter historia. L.T Fisk spelar långsamt och karaktäristiskt på sin akustiska gitarr och sitt munspel, ibland ackompanjeras han av orgel, och sjunger med en röst sprängfylld med svårmod, desperation och insikt. De som har hört Xiu Xius tolkning av "Fast car" eller titelspåret på "Fabolous muscles" vet vad jag menar. L.T Fisk framför sina låtar med en känslosam nerv som skulle få Damien Rice att häpna.

Texterna tillhör de bästa jag har hört sedan Thomas Öbergs glansdagar, men på ett helt annat sätt. L.T Fisk skriver inte låttexter. Det är poesi. Texter som skulle beröra, leva ett eget liv, varesig de framförs till musik eller står skrivna i en bok. L.T Fisk är minst lika mycket poet som musiker. Trots svårmodet är skrattet aldrig långt borta och med bländande rader som "Och jag försökte föreställa mig hur den sorgen såg ut; en pissgul Nissan Micra på en nyplöjd åker en förmiddag utan slut" ("Säby kyrka"), "Det är svårt att vara argentisk och passionerad när det är tre grader kallt" ("Christina Fagundez") och "Han brukade hålla en kruka mot örat och lyssna till havet/Han trodde det berodde på sanden i keramiken" (John Berryman") ändrar han på låtarnas identitet och räddar dem från ett ömkligare träsk. Och många rader, som "Och jag ser hissen gå upp i Scandic Hotell men kan inte dra någon metaforisk parallell" ("Scandic hotell,Triangeln"), känns verkligen ända in i märgen. Kanske för att man själv stått där och tittat på hissarna.

Folk får diskutera huruvida Wij eller Winnerbäck är Sveriges bästa svenskspråkiga singer/songwriter men jag har min favorit given. L.T Fisk varken skriver eller låter som någon annan, varken i det här landet eller något annat. Nu kan jag bara hoppas att fler får upp ögonen för hans musik.

Skribent: Alex Regnér

Publicerad i: Musiklandet.se

I pappret från skivbolaget nämns ”Nebraska” med Bruce Springsteen. En möjlig jämförelse: inte musikaliskt men vad gäller stämning och persongalleri. Själv tycker jag att L. T. Fisk låter som en skånsk kombination av Robert Johnson och Leonard Cohen inspelad i en stuga på Söderslätt.
L. T. Fisk sjunger till egen akustisk gitarr, ibland ett munspel och en orgel, tror jag. ( Då blir det också lite Philemon Arthur & The Dung-känsla, fast inte riktigt lika frifrodigt = utan ”falskspel”.). Primitivt och modernt, urtid och nutid.
Sångerna är kortnoveller utan verser och refräng om människor i såväl Malmö som Piteå. Ändå blir det melodiskt genom att Fisk repeterar några ord eller en mening och för att hans skånska är en sång i sej. Som en ung Dylan, ännu en jämförelse, betonar han också varje ord som vore det livsviktigt. Det mest personliga och märkligaste jag hört i den allt längre raden av svenska singer/songwriters.

Skribent: Bengt Eriksson

Publicerad i: HiFi&Musik

Undertiteln är sånger 1999-2003. Får väl lita på att det stämmer. Men Malmöartisten L. T. Fisks musik låter uråldrig som knastriga bluesinspelningar från 1930-talet. Fast ändå inte – sångerna på Som ljus genom galler är inte särskilt knastriga och inte är de blues heller, snarare en form av ömtåliga, djupt personliga singer/songwriter-utgrävningar.
Johan Andersson, som mannen bakom det lätt kryptiska artistnamnet heter, bryr sig inte så mycket om verser och refränger, snarare framstår låtarna som tonsatta mininoveller, fyllda med vardagsbetraktelser och livsöden.
Läser man texterna i texthäftet fattar man inte hur det någonsin ska gå att sjunga formuleringarna, att hitta någon melodi som passar. Men med hjälp av inte mycket mer än sin akustiska gitarr och sin utpräglade skånska dialekt får L. T. Fisk ett långsamt, fängslande flyt i kompositionerna. De brinner med en försiktig låga, men det är en låga som det är omöjligt att slita ögonen ifrån.

Skribent: Anders Jaderup

Publicerad i: Sydsvenska Dagbladet

Ibland får jag lust att smälla det gamla nylonsträngade schabraket i skallen på sorgsna killar som sjunger om platser de aldrig varit på, om kärlek de aldrig förlorat till namn de knappt kan uttala. Det är så tråkigt att lyssna på redan dikterade sagor.

Det är då L. T. Fisk, med bas i Malmö, kommer in som en räddare i nöden:
”Ni som söker eventuella stjärnkvaliteter eller professionella karaktärsdrag hos vår hjälte – leta någon annanstans. Det här handlar om armhävningar hemma i lägenheten, inte om träningslokaler med specialtillverkade maskiner.”

På fin skånska och med texter som borde tvinga Svenska Akademin att uppfinna ett nytt ord för realism sjunger L. T. Fisk sin väg in i mitt hjärta. ”…bygger en artist” är åtta vackert berättade små iakttagelser. Visst låter det sorgset, men övertygande. Och inte en gång nämns Texas. Tack.
Josephine Olausson

Skribent: Josephine Olausson

Publicerad i: Sonic

”Man måste veta när man ska sluta” heter L. T. Fisks andra skiva som släpps den 6 april.

- Fast uppenbarligen har jag inte vetat det själv, säger 34-årige Johan Andersson, som han egentligen heter. Och tur är väl det.

För två år sedan kom det kritikerrosade debutalbumet ”Som ljus genom galler”. Vackra men sorgliga folksånger, med nästintill tragikomiska texter.

Den nya skivan, som har spelats in hos Mattias Larsson (Magic City, Det Gamla Landet), har ett mer producerat sound. Piano, cello och vibrafon bygger successivt upp en kontrasterande bakgrund till Johan Anderssons röst och gitarr.

- Mattias är en ceremoniell mästare. Fast jag sa till honom på första mötet att ’fan, don´t fuck this up’. Det var extremt viktigt att det blev bra.

Och bra blev det. Johan är så nöjd att han tycker det blev bäst i Sverige inom sin genre.

Reviderad titel
Plattan gick först under namnet ”Samlade självmord”.

- Jag gillar att jobba genom att samla, eller att ha någon sorts ram. Innehållet är väldigt enkelspårigt, men titeln var kanske lite väl drastisk. Jag vill inte sälja på en sådan cheapshot.

Låttexterna är korta och koncisa. Detaljer och ögonblick ger eviga, egna associationer.

- De är fyllda med privata symboler som ingen fattar. Jag gillar när de som lyssnar själv gör sina tolkningar.

Blogg som reklam
Men om man vill kan man läsa Johans blogg, som lämpligen kom i bruk i början av året. Där ger han anekdoter och tolkningsredskap för sångerna.

-Bloggen förvirrar väl bara ytterligare. Men om folk vill titta så kan de ju göra det. Rätt larvigt kanske.

Men smart reklam.
- Ja, egentligen är det väl en marknadsföringsgrej, det är inget att hymla om. Jag har ju ingen hemsida ännu. Det är ett sätt att få kontakt.
För de som minns Johan Andersson som Lilla Tant Fisk finns en förklaring till namnbytet.

- Jag blev trött på det. Det var i och för sig spännande jämför med mitt riktiga namn, men lite fånigt. Så skulle jag spela på Hultsfred och kom fan inte på något annat och så blev L. T. Fisk bara.

Skribent: Kate Charlotte Visonj

Publicerad i: Sydsvenska Dagbladet

TRELLEBORG - Lars Winnerbäck och Tomas Andersson Wij kallas ofta Sveriges främsta låtskrivare. Men det kan bero på att gemene man ännu inte fått upp ögon och öron för ex-trelleborgaren LT Fisk.

2004 släpptes kritikerrosade plattan Som ljus genom galler, inspelad i Maglarp, och i dagarna släpps Man måste veta när man ska sluta som skiljer sig en del från hans tidigare verk. Med producenten Mattias Larssons hjälp har han blivit, som han uttrycker det, "lite skönare" än han egentligen är.

Sitt något udda namnval förklarar LT Fisk, eller Johan Andersson som han egentligen heter, så här:
– Jag ville ha att namn som var mesigt men samtidigt hemlighetsfullt.

– Något som kändes lite klumpigt och som inte var för fräckt. Det kan jag ångra i dag... jag skulle vilja ha ett fräckt namn. Men då kändes det som en rätt marknadsplan att fullfölja.

Kärleksfullt
Berättelsen om hans karriär tar sin början 1997 när han som boende i Trelleborg började utveckla sitt sångförfattande på allvar. Sedan dess har han hunnit släppa tre album. Som ljus genom galler spelades in hos hans morbror på Maglarps Boställe.

– Jag har ett oerhört kärleksfullt förhållande till Maglarp och Trelleborg, berättar han.

– Kanske framför allt Maglarp. Där fick jag bo hos min morbror B Ingemar när jag mådde rätt dåligt och ville vara för mig själv. Han lät mig vara för mig själv och det var precis det jag behövde just då. Sen var han bra att snacka med när man behövde det också.

– Sen är Maglarps boställe där B Ingemar bor väldigt vackert. Ett stillsamt förfall, liksom. Även om han börjat renovera lite på äldre dar. Och kyrkan där är en fantastiskt fin liten kyrka. Och nu när den är nyputsad är den om möjligt ännu finare. Det var också här förvandlingen till LT Fisk tog sin början.

Jättenöjd
Under inspelningen av Man måste veta... överlät LT Fisk för första gången kreativt ansvar åt någon annan. Valet föll på Mattias Larsson, känd från band som Lemko Hall, The Magic City och Det gamla landet.

– Jag är jättenöjd med slutresultatet. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig, vilket var precis som jag hade tänkt mig.

De som hört LT Fisks tidigare album kommer att känna igen sig. Det är samma vackert spröda gitarrbaserade låtar med välskrivna poetiska texter framförda på skånska men tack vare, eller på grund av, Mattias Larssons inblandning är det också en hel del nytt.

– Man måste veta när man ska sluta är ett mycket mer producerat album, berättar LT Fisk. På Som ljus genom galler ville jag ha det där spröda, diskantiga ljudet. Det som låter som om man bara satt upp en mick och kört. Det var ungefär det vi gjorde.

– På min nya skiva har Mattias gjort mig lite skönare än jag är. Inte mycket. Men lite. Och framför allt har jag fått proffsmusikanter till hjälp.

– Innehållsmässigt var Som ljus genom galler parabler, små historietter om olika personer som jag träffat eller hittat på att jag träffat. Det var mycket tredje person. I Man måste veta när man ska sluta är det mer utifrån ett jag-perspektiv. Man skulle kunna säga att de personer som fanns i förra albumet nu får tala i första person.

Releasefest
Skivbolaget Veni Produktion arrangerar den sjätte april releasefest för det nya albumet på Victoriateatern i Malmö. LT Fisk kommer att uppträda ensam med gitarr och flygel och dessutom medverkar komikern Niklas Hansson, alias Riddarfalken från Malmö. Med sig hem får alla ett ex av Man måste veta när man ska sluta.

Två dagar senare spelar LT Fisk i Röstånga och till hösten i Örebro men däremellan är det än så länge tomt. En tomhet som borde vara snabbt åtgärdad så fort fler upptäcker den låtskatt Johan Andersson ruvar på.

Alex Regnér, Trelleborgs Allehanda

Skribent: Alex Regnér

Publicerad i: Trelleborgs Allehanda/Ystad Allehanda

När skånska L.T. Fisk tar ton och sjunger att han vill berätta sin historia står allt runt omkring stilla. I nästa andetag förklarar han att han inte har någonting att säga. Då väljer man ändå att lyssna vidare – för det är ju så vackert.

L.T. Fisks andra album "Man ska veta när man ska sluta" smyger iväg på en stillsam färd, fylld med underliga betraktelser och mystiska öden, till de mest besynnerliga av platser. Som lyssnare blir man nyfiken på om det rör sig om verkliga händelser.

– Alltså, jag är inte intresserad av att tangera verkligheten på det viset, förklarar L.T. Fisk. Erfarenheter jag fått av att växa upp eller bo i ett särskilt område använder jag för att göra något annat av. En egen parallell värld som jag kan göra lite som jag vill i.

Han heter egentligen Johan Andersson och är en heltidsarbetande 34-årig småbarnsförälder bosatt i Arlöv. Och så hade det kunnat få vara. Historien om L.T. Fisk tog sin början 1999 när Johan Andersson efter ”en hektisk period i Stockholm” lugnade ner sig hos sin morbror utanför Trelleborg. Där han försökte hitta ett eget uttryck.
– Jag kollade inte så mycket på förebilder utan försökte hitta ursprungligheten hos mig själv. Att utgå från vem jag själv var. Än så länge har det mest blivit spelningar i Malmötrakten men han hoppas att få inta nya scener.
– Det är sättet att få nya lyssnare när man som jag inte har någon stor apparat som backar upp mig.

I framtiden skulle L.T. Fisk vilja åka riket runt och spela upp en sång på varje lokalradiostation.
– Jag gillar radiostudios, att man kan köra musik utan att direkt behöva synas. Det är så enkelt att bara sätta upp två mickar och spela. En riktig dröm som jag har faktiskt, avslöjar Johan Andersson.

Hur går det med skivan?
– Vi har tryckt upp 500 exemplar och går det bra hoppas vi få ordentlig distribution den här gången.

Skribent: Johan Lothsson

Publicerad i: Groove